Till Mika

Dennis och jag bråkar,
eftersom mina fingrar bryta han råka.

Han vill gå ut och äta hela tiden,
för mig räcker det att ligga och gosa i vår säng av siden.

Jag är nu tyst,
och inte heller han säger ett knyst.

Snart är vi nog sams,
det här är bara trams.

När han inte ätit blir han grinig,
och jag blir ursinning,

Jag ska nu gå och laga mat,
så det blir slut på allt tjat.

För med mat i magen,
är hans ursäkt alltid tagen.